2008-02-12

Mitt liv har tagit sig en enorm vändning o jag vet inte vart den här vägen leder. Men det visar sig.
Jag e iaf villig att utforska den. Jag vet att det inte kommer att vara helt smärtfritt, men jag hoppas o tror
att de bra som det komer att föra med sig kommer att väga upp det hela.

Det som har hänt e att jag har äntligen hånglat med honom!
Det hände i fredags/lördags. Han skickade ett sms vid 21 o frågade om jag skulle med till kåren. O jag
som hade signat upp mig för att raida :( Vi höll på o skickade sms hela kvällen o jag skyndade mig efter raiden
att duscha o göra mig iordning. men lagom när jag var klar så skulle de dra ifrån kåren. Så han skulle ringa när han kom hem.
Mycket riktigt så ringde han :D
Vi pratade massor o jag klädde på mig. Jag gick ut o började gå bort mot honom. Han gjorde som jag hade hoppats på, bjöd upp mig :P
Väl uppe fick jag en kram o han bjöd på vin. Vi satt o tittade på musikvideor på datorn o snackade skit.
Sen satte han på live 8 2005 på tv:n. Satte sig i soffan o hade handen på mitt knä. Jag ville ju så gärna kyssa honom, men vågade inte.
Efter ett bra jävla tag så vågade jag iaf ta hans hand o vi flätade samman fingrarna. Sen vet jag inte vad som flög i mig,
men jag böjde mig mot honom o kysste honom. Första sekunden tvekade han, men sen var han på. Helt plötsligt låg vi där i hans soffa o hånglade
från kl 5 på morgonen till kl 9 när jag gick hem. O satan i gatan va bra han e på att kyssas!! Han gjorde mig helt galen :P
När jag gick hem hade jag ett gigantiskt leende på läpparna. Jag var verkligen lycklig för första gången på väldigt många år.
Jag har sen första gången jag såg honom varit enormt svag för honom. Han har verkligen något speciellt.
Efter det har vi pratat på msn o sms. Om jag ska vara helt ärlig så e jag nog förälskad. Men jag har inte en susning om vad han känner.
Vill han bara hångla eller vill han mera? Hur ska vi lösa det med mitt ex/hans vän egentligen?
Pratade med exet nyss i telefonen o han sa att han med stort H var på riktigt bra humör :P Det tror fan det! Efter det som hände i helgen kan man nog inte
vara på dåligt humör.
Alltså, jag skulle kunna göra en uppsats om hur underbar han e! Sätten han e på, hur han e så avslappnad, hans personlighet, allt!
Men för första gången i mitt liv e jag nervös inför en kille. Vet inte varför? Tror det har att göra med att jag har gått o suktat efter honom
så länge nu.
Tänk att han valde mig av alla tjejer som finns :D

Jag hoppas verkligen att vi träffas snart igen!

Blev snabbt beroende av hans mjuka läppar o enormt sensuella kyssar!